...

Någon knackar på mitt fönster. Han pekar mot dörren och ber mig komma ut. Jag kliver ut, i pappas t-shirt och ruffsigt hår. Han skrattar och kramar om mig. En lång stund står jag med hans armar omkring mig. Han pussar mig i pannan. Han säger att han skulle göra vad som helst för att få mig att förstå hur bra jag är, precis som jag är.  Han ber om förlåtelse över hur han har betett sig på senaste tiden. Hur mycket han ångrar dom stunder han fått mig att gråta.  Och jag följer med honom hem i kväll, för jag vill inte sova själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0