kan någon berätta för mig

I bland rinner tårarna. i bland frågar mamma om vi ska skriva in mig i kön för att få en lägenhet.
ibland, eller typ alltid, kan inte jag och mamma vara i samma rum utan att bråka.
lilltjejen gråter, dygnet runt. jag hatar när hon gråter. hon låter så genomledsen. och när jag tänker på hur det kommer vara när hon flyttar, mår jag ennu sämre. för det mesta blir det bra placeringar. men man kan aldrig vara säker.
och tänk hur ett barn mår, när den mister, mister dom som varit allra närmast.
jag vill bara hålla om henne och berätta att allt kommer bli jätte bra och att hon kommer hamna hos en jättebra familj. Mamma är för gammal. alldeles för gammal. För gammal för att jag ska bo här också.
fan vad länge sen jag kände mig så här ivägen. jag vill flytta. jag vill bo i en egen lägenhet. jag vill ha en egen bil. ett eget jobb. det vill jag allra mest av allt. Men i bland känns det som om jag inte kommer lyckas med något av ovanstående. jag vill gå i skolan, men kan någon förklara hur man ska orka.
i dag var skolan inställd. attans, jag som hade 2 prov, 2 prov i mina absoluta favoritämnen som jag absolut inte har ig i.  när man inte ens är bra i stallet. vart ska man vara bra då någonstans.
vivi sa att det är ofta dom som är bäst, som känner sig dåligast.
men om jag är så bra, varför känner jag mig sämst i världen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0