satellite heart, lost in the dark
Halvvägs av gymnasiet har gått. Snart kommer jag utspringade genom dörrarna i vit klänning.
Alla andras mammor kommer vara där. Det flesta iallafall. Antingen utanför, eller på ett moln över.
Du har missat hela min barndom, och det kan jag ta. Men att ägna en endaste liten tanke på din egen dotter, verkar inte finnas på din världskarta. Vet inte hur många kvällar jag legat och funderat. Men kommer aldrig fram till något.
Bara att kudden blir fuktig och huvudet börjar göra lika ont som hjärtat. Undrar om du någonsin kommer förstå
den 22 kommer inte ens ditt namn vara kvar. längtar.
Kommentarer
Trackback
