offerkoftan

efter allt ont du gjort mig, efter alla dagar som har plågat mig mentalt,
tror du att du har lyckats krossa mig .

men när allt kommer omkring, vill jag tacka dig.

för det vi har gått igenom har gjort mig så mycket starkare.
det har fått mig att  orka kämpa  ännu mer.



släng  offerkoftan.

den gör mig självupptagen och jag tror att allting har med mig att göra. jag blir oerhört sårad inför andras kommentarer, handlingar och humör..kännslan att vara ett offer, få saker tar så mycket kraft och energi från mig som just detta. det är ju nästan lite skrattretande.



" när jag blir stor ska jag bli superman " 
alltså
" när jag blir stor  vill jag kunna vara mig själv "


jag känner mig rolig och snygg.snyggast i rummet i af. vi sitter ett gäng i soffan snackar. folk skrattar åt mina skämt. plötsligt kommer lisa , hon är riktigt läcker, har precis rätt stil och utstålar glädje. hon dyker ner i diskutionen hon kommer med roliga kommentarer och intressanta åsikter.

plötsligt känner jag mig så jävla grå och tråkig. jag tappar bort  vad jag ska säga och blir tyst och sur.
faaaaan varför blir det alltid så här.

jag ser upp till folk som kan vara sig själva.
det är något jag också skulle vilja kunna vara. det finns en superhjälpte i varenda människa tror jag. visa upp den i stället för att dränka den i all ballhet.














Kommentarer
Postat av: säger sen

nathalie du är perfekt som du är! ingen är som dig. din humor men framförallt din personlighet är så sjukt skön, du är verkligen unik! vill inte se dig klanka ner på dig själv varenda dag för du ska veta du duger PRECIS som du är, glöm aldrig det!

2009-11-05 @ 21:21:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0