swans

tårarna brände under ögonlocken redan innan jag hoppat upp på mix.

tankar på vad dagens tidigare samtal med min socialsekreterare gått ut på vägrade lämna mitt huvud.

jag satt upp på mix. jag har aldrig känt en sådan stark känsla av att jag borde vara någon annanstans. jag hörde vad sara sa, men satt som en jävla fågelholk. allt jag lärt mig under dessa 8 år var bortblåst. Det var en sådan fruktansvärt hemsk känsla. Jag skämdes, skämdes för hur illa jag red, för att jag inte kunde ta till mig Saras instruktioner.  Så besviken på mig själv medans alla negativa tankar jag någonsin tänkt om mig själv rusade genom huvudet satt jag av. Jag har däremot väldigt tur och är så så himla glad att jag har en sån snäll, förstående och stöttande instruktör.  En av få människor som jag kan prata med.

nästa vecka är det en ny lektion, nya tag.  det är okej