en helt vandlig ridtur
Ett av de mest minnesvärda ögonblicken i mitt liv var en lektion på costa rino. Förlåt JÄTTESÖT och framföraltt mycket fint byggd , bäst byggd i heeeeeeeeeeeeeeeeela stallet. Men tyvärr utnyttjar han inte resurerna fullt ut. Men hästen är tydligen så HIMLA känslig i munnen och behöver hellånga tyglar för att känna ATT HAN FÅR PLATS. BRA.
I alla fall, jag gav det en chans, ansträngde mig mer än jag egentligen behövde så, ni vet, slappnade av i fotsulorna och ställde mig upp i lättsits. Tyglarna höll jag längst ut vid spännet med risk för att han i ökad trav lyfte benen så mycket och skulle trassla in sig. NEHEP. Ingenting hände, han bröt av till skritt och ställde sig precis framför ekipaget bakom mig. Majki började svära bakom mig och sucka och stöna, tårarna brände bakom ögonen.
men man har aldrig misslyckats förns man slutat försöka, här ovan har jag lagt ut en liten film på mig och rino <3
I alla fall, jag gav det en chans, ansträngde mig mer än jag egentligen behövde så, ni vet, slappnade av i fotsulorna och ställde mig upp i lättsits. Tyglarna höll jag längst ut vid spännet med risk för att han i ökad trav lyfte benen så mycket och skulle trassla in sig. NEHEP. Ingenting hände, han bröt av till skritt och ställde sig precis framför ekipaget bakom mig. Majki började svära bakom mig och sucka och stöna, tårarna brände bakom ögonen.
men man har aldrig misslyckats förns man slutat försöka, här ovan har jag lagt ut en liten film på mig och rino <3
Kommentarer
Trackback
